English
|
Advertisement / Annons: |
Hagsätra (Älvsjö)
|
Hagsätra Kulturstig, sommar, höst, vinterHagsätra där jag bor är ganska nytt, byggt under slutet av 1950-talet. Marken tillhörde Älvsjö Gård och namnet Hagsätra fick förorten efter torpet Hagsätra som legat där. Här finns en del av en gammal väg bevarad. Ursprungligen har den gått från Älvsjö Gård till Hagsätra och sedan vidare till Rågsved. Just i Hagsätra finns den bevarad och den heter Hagsätra Kulturstig. Där är trevligt att gå och här är några fotografier jag tagit under de år jag bott där. 
Här är den gamla vägen: Rågsved - Hagsätra - Lillhagen - Älvsjö gård. Älvsjö gård ligger alldeles utanför kartan upptill. Hagsätra Kulturstig är den del som har markerats med rött till höger om Hagsätra. Den här kartan är ett utsnitt av Häradskartan från c:a år 1900 men denna gamla väg som nämns här har anor från 1600-talet. Mer information: |
|
Vinterpromenad 2013 Hagsätra torp:
En januaridag 2013 får vi ovanligt varmt väder och det föranleder denna promenad längs Hagsätra Kulturstig. Vi börjar nära där Hallbergsgatan möter Hagsätravägen. Nedanför slänten börjar Hagsätra Kulturstig och i denna ände har vi ruinerna efter Hagsätra torp som gett namnet till förorten här. Här ser vi en terrass till boningshuset, stenarna är c:a 0.5 meter stora och har stått emot tidens tand. 
Bakom ruinen till torpets bortre kant ser vi Hagsätra Kulturstig gå fram. 
Innan kylskåpens tid hade man jordkällare, torpets jordkällare finns kvar, byggt i sten med ett murat tak. Ingen el förbrukade det heller, kanske något att återinföra i dessa energiproblematiska tider. 
Fotograf: okänd, Kredit: Digitalt Museum
Hagsätra, torpet Hagsätra
BHF studiecirkel ht 2016: Hagsätra torp tillhörde Älvsjö Gård, gården var mycket stor förr i tiden och sträckte sig hit och ännu längre bort. Hagsätra Kulturstig:
Här har vi kommit ut på kulturstigen och har gått en liten bit fram på den. Härlig känsla att gå här, tänka sig tanken på hur de unde flera hundra år har gått här från torpet och kanske bort till Älvsjö Gård för att leverera sina varor. Sommar som vinter gick de och det var nära 2 km, fram skulle de även om det var lerigt eller snö. 
En delförstoring av kartan ovan. Hagsätra Kulturstig som bara är en del av den ursprungliga vägen går från torpet Hagsätra och nästan ända fram till torpet Lillhagen. 
Efter höstens stormar ligger många träd fällda, de som legat över vägen har kapats och lagts åt sidan. 
Några träd som blåst omkull senare har de inte hunnit få undan utan ligger nu tvärs över stigen och blockerar den. 
I januari brukar det normalt vara mycket kallt, flera grader minus. Men här ser man att denna dag var det varmt, snön och isen töar bort. 
Kulturstigen är omgiven av flera mindre berg, från några av dom har man fin utsikt. 
Längre norrut på kulturstigen är det en öppen glänta i väster mot Älvsjöbadet, här ser man också att den moderna bebyggelsen inte är långt bort. 
Solens ljus speglar sig mot isen och ger ett blått kallt sken. |
Även om denna dag var ovanligt varm så återstår det mycket snö för solen att töa bort. 
Det kan vara ganska sankt i marken längs sidorna på promenadvägen under våren, på vissa ställen bildas små sjöar. 
Här har vi en annan bergknalle, den ska vi gå uppför till dess topp. 
Här uppe på berget står en bänk, men vi föredrar att stå upp och njuta av utsikten. Det är åt nordost och framför oss har vi Örby villaområde. Sommaren 2017 
Efter vinterpromenaden 2013 tar det några år innan kameran är med oss ut igen. I juni är det varmt och skönt. Vi går längs gångvägen förbi Älvsjöbadet mot Örby. Här över ängen mot öster ser vi kulturstigen gå fram mellan träden. Vi fortsätter dock en bit till där stigen kommer ut på gångvägen. 
Här ser vi kulturstigen komma in från höger mot gångvägen. Vi forsätter in på kulturstigen. 
Längs kulturstigen satt förr plakat med information om området här. Nu är de solblekta eller vandaliserade tyvärr och går inte att läsa texten på. 
På den här promenaden ägnar jag mig mer åt grönskan. Blommor har i regel vackra färger och är kul att fotografera. Här är en Skogsnäva. 
Alla blommor har inte slagit ut än, här är det något på gång, en Liljekonvajl. 
Upptäcker än mer blommor, de är vita och kan det vara en Skogsmåratillhörande släktet måror. 
Gräset som säkerligen är timotej har hunnit växa sig högt, snart kommer de och klipper ängarna och det kommer de att få göra flera gånger under sommarmånaderna. |
De tidigare fällda träden börjar multna bort, snart förenade med jorden som de växte upp från. Hösten 2019 
Ett par år framåt i tiden och nu är det höst. Hösten är spännande med alla färgstarka färger som kommer fram. Bladen färgas gula och röda innan de faller ned till marken. Här befinner vi oss mellan Älvsjöbadet och kulturstigen, den går där framme inne bland träden. 
Träden fäller sin löv i olika perioder, här har det hunnit lite längre. 
Kulturstigen, vilken rofylld plats att vila ögonen på, en bevarad plats med några hundra års historia. När jag skriver detta år 2026 har vi fått höra något fruktansvärt. De ska asfaltera denna gamla stig som är en flera hundra år gammal färdväg. Dessutom ska de sätta upp lyktstolpar. Vilket helgerån, de får inte förstöra vår kulturstig! Protestera Hagsätrabor, det skulle vara fruktansvärt om det genomfördes! Se längs ned på sidan där jag gjort ett bildmontage hur det skulle se ut. 
Blommor är trevligt att fotografera, men har aldrig fördjupat mig inom blommornas värld, här är det i varje fall Snöbär. 
Från kulturstigen går det flera mindre stigar åt sidorna, här är en av de större som leder upp till ett berg. Letar man sig fram där hittar men några stenformationer, tror det har varit någon inhägnad för djur. Men kan också ha något med en smedja att göra som sägs ha legat där uppe på berget, ovanför Hagsätra torp. 
På många ställen kan man se höga tallar som sträcker sig över omgivningen. 
Här har vi kommit fram till slutet av kulturstigen i södra änden. Vi ser åter jordkällaren tillhörande Hagsätra torp. 
Det börjar bli lite kallt och vi genar genom skogen upp till Hagsätravägen för att snabbare komma hem till värmen. Sommaren 2020 
Året därpå, sommaren 2020 är vi åter ut i skogen som ligger i anslutning till kulturstigen. Denna dag är vi flera som är ute tillsammans, det är nämligen en engelsman som ska informera oss om makrofotografering. Gunilla letar efter lämpliga blommor att fotografera. |
Är det inte Skogsnäva som vi dykt på igen? De finns i massor här i skogen. 
Finner en spännande avbruten kvist som jag närstuderar. 
En grankotte ligger lämpligt utplacerad på en sten. Både jag och Gunilla ger oss på den med våra kameror. Man får finna sig i att det inte blir så bekvämt när man ska fotografera saker nära marken och så blir det ofta när det är makrofotografering. 
Min avbildning av ståtlig grankotte i sidljus. 
Här ser det ut som om någon försökt bygga något. Får hoppas ingen försökt göra upp eld för att grilla något, det är sommar och torrt i marken med stor risk för eldsvåda. 
Ett av de större träden här i skogen. 
En stock som ligger på marken, många insekter som kalasar på den medan den multnar bort. Den återgår långsamt till naturen men inte förgäves, den ger näring till många andra växter och insekter. 
Kan det här vara en Blåklocka eller midsommarblomster som tappat sina blad? 
Träd med avbrutna grenar finns det gott om i skogen, spännande former för fotografen. 
En intensivt grön Ormbunke breder ut sig över marken. |
Här uppenbarar sig den vackra Liljekonvaljen, de finns rikligt här i skogen nu i juni. 
Bladen från en ek har hamnat perfekt i solskenet och får bli motivet här. Jag har bytt från makrofotografering till lite mer normal fotografering. När man makrofotograferar ute i naturen så blir det utomhus problem med att vinden får blommorna att röra sig. Man behöver ha med sig ett stöd till dom om det ska bli någon skärpa på bilderna. 
Nu drar vi oss upp på toppen på ett av bergen för att få se om vi kan få någon fri utsikt mot horisonten, en tall breder ut sig över berget. 
Åter är det Örby vi har i blickfånget, långt bort i horisonten ser man en del höga byggnader sticka upp. I nedre vänstra hörnet ser vi bullerskydded till Magelungsvägen, och hitom det går Nynäsbanans järnväg, gömd bakom bergskanten. När jag tar detta kort år 2020 är det 119 år sedan järnvägen invigdes. 
Gunilla ger sig på några blommor till innan det är dags att gå hem. 
Vi går ned till kulturstigen igen och drar oss sakta söderut och hemmåt, alla andra som deltagit skingras åt olika håll. En mycket trevlig dag i fint sommarväder. 
Se där, det står några Skogsnävor och väntar på oss längs kanten på stigen. 
Något som ser lite likt ut vitsippor men mer troligt en nyponros som blommar. Inte så märkligt med bärbuske då det är ett gammalt torp som legat här, de har utan undantag bärbuskar av olika slag och som finns kvar långt efter bebyggelsen upphört. Sommaren 2020 
En månad senare ger vi oss ut till Hagsätra Kulturstig igen, med intrimmad makroutrustning letar vi nya motiv. Nu går det bättre och det går att använda högre förstoring. Många små spännande detaljer uppenbarar sig när vi detaljstuderar fotografierna efter vi kommit hem. Här är det en kardborre i tistelsläktet. 
En inbjudande mörkgrön mossa breder ut sig över berget. |
En svamp, men vad är det för sort? Ser lite grann ut som en liten Karl Johanmen troligen någon annan art, släktet sopp lär det vara i varje fall. 
Den här gången blir det bara ett kort besök vid kulturstigen, en stenhäll får bli sista motivet. Konstaterar att jag inte har några vårbilder, det är april 2026 nu. Får planera in ett nytt besök med kameran igen. Då ska jag ta mer bilder av själva stigen. Vi har ju fått ett chockerande besked att de ska asfaltera denna stig och sätta upp belysningsstolpar. Jag tror knappast de kan genomföra det, men man vet ju aldrig, bra då att ha några fina gamla bilder på hur det vara innan denna vackra natur blev förstörd. Konstigt att de aldrig frågat oss som bor här vad vi vill ha. Asfalt och belysning eller inte på Hagsätra Kulturväg:Här på slutet har jag gjort ett montage med Kulturvägen på vänster sida och den närliggande parkvägen på höger sida. Parkvägen är asfalterad och har gatustolpar med belysning. 
Varken asfalt eller elektrisk belysning fanns för ett par hundra år sedan. Hur ska man kunna känna historiens vingslag på Kulturvägen om den förstörs på detta sätt? |
|
|