En promenad i historiska miljöer
Beckholmen vid Djurgården

En promenad på Beckholmen

Vi läste dagen före denna promenad att det skulle vara visning av verksamheten på Beckholmen. Beckholmen är en liten ö bakom nöjesparken Gröna Lund på Djurgården. Till min glädje har jag funnit bilder jag tog härifrån 20 år tidigare som man nu kan jämföra med.

Den västra delen av ön är privat och ett aktivt båtvarv, det är avspärrat område. Den östra delen är också ett varvsområde, men där håller olika föreningar på med sin verksamhet och normalt kommer man inte in där heller. Men just idag har Beckholmens Dockförening öppet hus och vi kan då få se en del av verksamheten. Den delen med grönområdet i mitten är alltid öppen för allmänheten och man kan följa Beckholmsstigen.

Beckholmen:

Vi tar tunnelbanan till Slussen för att där kliva ombord på Djurgårdsfärjan som tar oss till Allmäna gränd utanför Gröna Lund. Efter att ha gått runt Gröna Lund kommer in på Beckholmsvägen som leder oss till denna träbro.

Här ser vi en del av de gamla byggnaderna på Beckholmen. Det vita fartyget tror jag tillhörde Oaxens krog som under några år låg här vid Djurgårdsstaden, till höger i bild.

Beckholmen har tidigare hetat Biskopsholmen. År 1637 anlades ett Becksjuderi här, en brandfarlig verksamhet som lämpligen ligger avskilt, som på denna ö.

På Djurgårdssidan ligger Djurgårdsstaden och ett gammalt varv. Idag är det restauranger här. I den gula byggnaden till höger låg Oaxens Krog, nedlagd år 2022. Jämför med de 20 år äldre bilderna som ligger på sida 2.

Den lilla röda stugan kan ha varit en grindstuga till varvet, en gissning.

På kartan är denna byggnad kallad fd Vasa Ateljé. Ursprungligen kanske ett lager för varvsverksamheten.

Här är anledningen till att vi besöker Beckholmen just idag. Det är Kulturarvsdagen och idag är det ett föredrag, Segelsjöfarten igår och idag.

Vi möts av en låst grind och börjar leta efter var föredraget ska hållas. Här i detta hus utanför grinden var det inte, en ung dam berättar att här har de sjöfartsutbildning.

Åter upp till den låsta grinden, nu får vi se en skylt att man ska ringa ett telefonnummer och de låser upp grinden. Vi kommer in i området och vid ett rött hus står en man och vinkar till oss att komma dit. På kartan är detta hus kallat Stöttboden och byggt på 1850-talet. Antar att de förvarat stöttor här, stöttorna som stabiliserar fartygen när de ligger i dockorna.

Nu har vi kommit in i Beckholmens Dockförenings klubblokal, en del av Sveriges Segelfartygsförening. De har hand om den västra dockan, den är gammal och byggd år 1848 av Nils Ericsson, känd som kanalbyggare.

Här inne i klubblokalen ser vi oss omkring innan föredraget börjar. På väggarna hänger gamla verktyg och instrument.

Ett par skruvtvingar och en hyvel.

Agnes, namnskylten kommer troligen från ett gammalt träfartyg. Är fartyget skrotat eller är det bara dess skylt som bytts ut, lite sökande och jag finner att skonaren Agnes finns kvar.

Ett block för riggen. Gunilla har ett par sådana liggandes och hon frågar om råd hur de ska renoveras. Hon får tips av personalen här att de ska rengöras ordentligt och sedan bland annat ligga i ett linoljebad ett par veckor. Efter de torkat kan de målas.

Kl 2 börjar föredraget om gamla segelskepp, det är föreningens tidningsredaktör Hakon som håller föredraget. Det är mycket intressant och vi får reda på historien och dess betydelse för sjöfrakten. Långt tillbaka var vägnätet inte välutbyggt men man hade vattnet att färdas på så fartyg var praktiskt att använda för transporter. I Roslagen fanns en period över 200 segel träfartyg. Omkring år 1880 började träfartygen ersättas av stålskrov. Vid den här tiden hade också ångfartygen börjat ersätta segelfartygen och efter kriget 1945 var segelfartygen helt borta. Vi tackar så mycket för det intressanta föredraget.

Efter föredraget går vi ned till Segelfartygskajen.

Här på bryggorna ligger matrial för fartygsrenonveringar. Vi får också se det stora kryssningsfartyget Aida lägga ut som kommer ganska nära bryggorna vid sin manöver.

En bogserbåt, den ser ganska modern ut och verkar ha en dieselmotor. Namnen på fartyg brukar stå i fören men här är det tomt.

En fiskebåt med ett skrov byggt i trä. Överbyggnaden ser modernare ut, kanske byggt i stål.

Under ett tak står en snickare och bearbetar en stock. De köper in trävirket obearbetat och träslagen är vanligen tall, furu och ek. De är inte bara från Sverige utan virket köps in från närliggande länder som Polen, Baltikum osv.

Längre bort på bryggan ligger ett gammalt segellastfartyg, Sunbeam byggt år 1905. Det har ett enormt bogspröt som sträcker sig långt ut över bryggan.

Det blev ingen guidning utomhus idag, anledningen är detta fartyg. Det är under blästring och det sprutar vatten och ger ett kraftigt oljud. Troligen är det en minutläggare, kanske det museifartyg som vi besökte för något år sedan.

Efter att vi gått runt här på varvet lämnar vi varvsområdet för att se de andra delarna av ön.

Strax utanför grinden leder denna trappa upp till kullen, där går vi upp.

Här får vi en vy över de två äldre dockorna från 1840-talet, de är c:a 90 meter långa.

Vi går vidare till den modernare större dockan från 1925. Den har namnet Gustav V dockan och är 197 meter lång, från början var den 152 meter. Ursprungligen hade den en ångdriven pump och det tog ett dygn att tömma dockan. På 1930-talet installerades kraftfullare pumpar som klarar av tömningen på några timmar.

Vi går vidare upp på kullen igen för att få bättre utsikt över dockan. Här ser vi Djurgårdsstaden och Gröna Lund. Det var till den här dockan som Regalskeppet Vasa bärgades på 1960-talet. Notera den gula stora mobila lastkranen på kajen till vänster. Hur har de fått ut den till Beckholmen, kan verkligen den gamla träbron klara den vikten ?

Vi sätter oss ned en stund här i solskenet och njuter av utsikten. Sedan går vi upp till toppen av kullen.

Här på toppen står en vaktkur. Skyddar mot beskjutning och via de små gluggarna kan man övervaka vad som sker utanför. Vem törs stå härinne under beskjutning ?

Detta hus kallas för Lusthuset, möjligen kan det ha något att göra med den enorma Washingtonkranen som fanns här fram till 2011. Antagligen skrotades den då den var för dyr att återställa. Den var inköpt år 1948 och köptes begagnad från USA där den använts vid byggande av Libertyfartygen. Den här var det enda kvarvarande exemplaret i världen. Till min glädje har jag hittat äldre bilder från en promenad här år 2005, då fanns Washingtonkranen kvar, se sid 2.

Här i stenhuset på kullen bodde Dockmästaren, han som var ansvarig för driften av dockan. Huset byggdes år 1871, nära 20 år efter att de första dockorna byggdes.

Vi går vidare nedför Beckholmsstigen.

Nya Djurgårdsvarvet, bakom ligger idag flera restauranger. De har lagt ned ett enormt och säkerligen dyrbart arbete på att renovera upp det gamla varvets byggnader, se sid 2 hur det såg ut 20 år tidigare.

Äldre fastighet under renovering, vi fann ingen uppgift om vilken verksamhet som pågått i detta hus.

Dockmästarbostaden.

Huset under renovering är Tjärmästarbostället, byggt redan år 1690, långt innan dockorna anlades.

Dags att lämna Beckholmen, här ser vi att den gamla träbron klarar 20 ton.