Sverige
Dannemora gruvor

Dannemora gruvor

Det har utannonserats att man kan gå på mineraljakt med guide på Dannemora Mineralmuseum. Det är låter spännande och vi ger oss iväg dit med två kamrater.

Karta över Dannemora centrerad över Mineralmuseet:

För oss som bor i Stockholm är det 12 mil norrut för att komma till Dannemora. Den guidade turen börjar kl 12 och vi vill vara där en timme innan för att hinna besöka Mineralmuseet.

Mineralmuseet i Dannemora:

Vi anländer kl 11 på Dannemoras gruvområde. Vi har då en hel timme på oss att besöka museet innan. Ett problem dock, vi åkte iväg så tidigt att vi inte hann äta ordentlig frukost.

Vi sätter oss till höger om museebyggnaden där det finns bänkar att sitta på och vi kan äta medhavd lunch.

Det var Gunilla som hittade denna guidade tur, Mineraljakten heter den. Med oss har vi också våra kamrater Lasse och Maria. Här vid rastplatsen har de arrengerat några stenbumlingar som innehåller intressanta mineraler. De studerar vi medan vi äter de goda smörgåsarna som Maria gjort till oss.

En av stenarna är mycket färgrann och med tydliga lager. Den måste varit en del av sjöbotten där olika avsättningar bildat dessa lager. Sammanpressade av högt tryck och värme och nu kommit fram efter miljoner av år. Vår berggrund rör sig ju ständigt, krockar med andra kontinentalplattor, veckar ihop sig och annat.

Inne i Mineralmuseet:

Efter att ha ätit våra smörgåsar går vi in i museet. Det är ju bra att se hur mineralerna ser ut innan vi går iväg på mineraljakt. Många av stenarna i samlingarna är från lokala trakten, men här är det svavel från Bolivia. Jag känner igen den gula färgen från ett besök vid en vulkan på södra La Palma. Lukten där vid den inte helt utslocknade vulkanen var inte god, typ ruttet ägg.

Kalcit som är hittad här i Dannemora. Se hur kristallerna växt ut och spretar åt alla hål.

Kristall med Agophyllit från Indien.

Malakit från Katanga, grön färg brukar tyda på att den är kopparhaltig och det stämmer här, Cu₂(OH)₂(CO₃) där Cu står för koppar.

En calcit till, denna från den närliggande orten Långban.

Nu till det verkligen intressanta. Dannemora var i första hand en järnmalmsgruva och järnet bildades för väldigt länge sedan, 1.8 miljarder år. Det är före tiden då djur, träd och större organimser hunnit bildats. Stromatoliter fanns dock och det är bakterier, här som en fossil.

Här finns mer att läsa om Dannemora Mineralmuseum:

• Mineralmuseet
• Dannemora Mineralmuseum

Vi valde att betala för ett medlemsskap istället för inträde, bara 10 kr dyrare och då ingår lite mer. Mineralsamlingen som är mycket omfattande donerades för drygt 20 år sedan av Sten Niklasson.

Dannemora gruvområde:

Nu kommer vår guide Martin och det är dags att samlas utanför museet inför mineraljakten.

Guiden leder oss genom gruvområdet och där stannar vi till vid dagbrottet Storrymningen. Det finns dokumentrat att redan år 1481 pågick gruvverksamhet här.

I bakgrunden ser vi klocktornet, det ser mycket likt ut ett annat vi sett på en annan ort. Det tornet var en del av pumpanläggningen för att få ut vattnet från gruvan.

Utsiktspaviljongen Grannlaven, det flyttades hit relativt nyligen men stod inte långt bort från här ursprungligen.

Vi går fram till kanten och tittar ut, lite svindelskänsla fås. Det är Europas största dagbrott som tillkommit med tillmakning. Tillmakning är en gammal metod där man värmer upp berget med eldar och sedan hastigt kyler ned det med vatten, då spricker berget och man därmed kan ta tillvara malmen.

Vi går vidare i gruvområdet och passerar denna moderna byggnad. Modern innebär att den är byggd på 1950-talet, säkerligen mycket effektiv men kunskapen hur man bygger vackert har helt gått förlorat.

Vi vandrar vidare medan guiden berättar om gruvans historia, här kommer vi in på södra gruvslingan.

Här är vi framme vid Djupgruvan, den anses vara en av de äldre, från 1500-talet.

Rätt ner i underjorden. Vi hör ett brak där nere i djupet, vår guide Martin berättar att djupt där nere kan det vara ett isras som skedde i gruvan.

Järnmalmen som man får fram här innehåller upp till 50% järn. Resterna som inte går att använda läggs upp i högar på det här sättet runtom i gruvområdet, de kallas för varphögar.

Vi passerar några gruvhål till på väg till fältet där vi ska leta mineraler.

Här har vår grupp kommit fram till fältet, vi är inte så många här och några barn är med. Guiden Martin berättar intressant om allt som har med gruvorna och malmen att göra. Barnen har jättekul så inget hinder att ha barn med sig.

Vi lite äldre barn letar nyfiket på marken efter intressanta mineraler. Många gånger ser man inte vad det är för mineral innan man spräcker stenarna, i brottytan framträder det mycket tydligare. Men det är inte alltid så lätt att veta då heller, bra då att ha en guide med sig att fråga.

Vi går runt på området och studerar stenarna på marken noggrant innan de tas upp för närmare analys.

Lasse har med sig tyngre utrustning, en slägga vid namnet TOR, jo det står faktiskt så på släggan ingjutet i metallen. TOR ni vet, vår gamla åskgud. En kraftig huggmejsel har han med också.

Maria ser sig noggrant omkring efter lämpliga stenar. Har man inte egen utrustning kan man få låna det, skyddsglasögon är viktigt, det sprätter flisor när man knackar sönder stenarna. Vi hade med oss utrustning men vi lånade de praktiska påsarna att förvara mineralerna vi hittar i. Kom ihåg att ta med plastpåsar som ni kan lägga mineralerna i efteråt.

Gunilla går fram med den mindre hammaren, men har i beredskap en betydligt större för de besvärliga stenarna.

En ung pojke hittar ett mineral som han visar för vår guide Martin och han säger: vad spännande för den är verkligen svår att hitta. Framför allt är det samlare som efterfrågar det, men vad det var för mineral? Ja minnet är ju tyvärr kort, Martin berättar senare att det var Axinit.

I de bortre delen av området är några gamla dagbrott. Se de gamla träbjälkarna som stadgar upp gruvan.

Här har jag funnit en sten med en färgrann grön färg, troligen koppar i den. Det blir lätt att man lockas ta med sig stenarna med de grannaste färgerna.

Efter att ha letat mineraler i en dryg timme drar vi oss tillbaka till mineralmuseet som vi vill se mer av innan de stänger. Följer "Ögonstenarna" tillbaka till museet.

Gruvan lades ned 1992 men en återstart gjordes år 2012 och vår kung Carl XVI Gustaf var med vid återinvigningen. Här har han signerat en minnessten. Tyvärr gick nya gruvan i konkurs bara några få år därefter. Dock talas det om att göra ett nytt försök i framtiden, än har bara hälften av bergets järnmalm brutits sedan starten på 1400-talet.

Ett par gamla gruvvagnar och en lastare står uppställda på området.

En gammal gård från 1700-talet byggdes om till Gruvkontor år 1869 och är kvar fortfarande.

Här finns mer att läsa om Dannemora gruvor:

• Dannemora gruvor, Wikipedia

Mina egna gruvmineraler:

Här är några exempel på vilka mineraler jag fick med mig hem.

Med lite hjälp av AI får jag detta svar: "Den kan vara en mineralblandning som innehåller koppar och ser liknande ut som prover av malakit eller azurit."

AI svar: "Liknande prover från Bergslagen har identifierats som magnetkis."

AI svar: "Detta föremål liknar kopparmalm eller andra metallhaltiga malmer, såsom bornit, som är kända för sina iriserande eller flerskiftande färger."

AI svar: "Bilden visar en metallisk yta som är typisk för blyglans, ibland i kombination med andra mineral som kopparkis (chalcopyrite)."

AI svar: "Detta mineral ser ut att vara kopparkis (chalcopyrite), en vanlig kopparmalm."

AI svar: "Stenen är sannolikt limonit, ett malmmineral som består av en blandning av olika järnoxider. Den kännetecknas av sin jordnära glans och färger i olika nyanser av brunt och gult. Limonit har en hårdhet på 4 till 5,5 på Mohs skala och en ojämn brottyta."

Jag hittade något som ser ut som en gammal rostig spik, fantiserar om att den tillverkats av järnmalmen här. Men hur gammal kan den vara? Jag gissar på 1940-talet, men ställer frågan till AI och får detta svar:
"Föremålet är en gammal, smidd järnspik som är kraftigt korroderad och böjd. Den har ett rombiskt eller fasetterat huvud och en fyrsidig genomskärning. Liknande arkeologiska fynd av spik har hittats i kulturhistoriska lager från 1200- till 1600-talet."