Sverige
Oljeön Ängelsberg

Oljeön, Engelsberg

Oljeön har vi hört talas om i flera år, vi har också passerat den flera gånger. Det är en ö i Ängelsberg (äldre stavning Engelsberg) och man behöver boka en guidad tur för att komma över vattnet till ön. Nu år 2026 är vi förberedda och har bokat en guidad tur innan vi kommer hit. Ni ska absolut besöka detta intressanta ställe på egen hand, men här är en översikt från vårt besök.

Mer information:

• Engelsbergs Oljefabrik, Wikipedia
• Oljeön i Engelsberg
• Guidade visningar på Oljeön

Karta över Oljeön i Ängelsberg:

För att komma ut till Oljeön får man åka med en färja från Ängelsbergs tågstation. Den går med guidade turer som man måste förboka.

Ängelsbergs tågstation:

Efter att vi har parkerat bilen i närheten går vi fram till den gamla vackra tågstationen i Ängelsberg. Färjelägret till Oljeön skall ligga i dess närhet.

Däröver järnvägsspåren ser vi Oljefrabriken på den lilla ön.

För att komma ned till färjan får man korsa järnvägsspåret. Det är redan några andra som väntar här för att komma med på den guidade turen.

Kapten startar upp motorerna och vi närmar oss Oljeön, dess riktiga namn är eller var Barrön. Sjön heter Åmänningen.

Väl i land håller guiden ett inledande föredrag för oss. Vi blir speciellt uppmanade att inte slicka på stenarna här, de är inte hälsosamma!

På fastlandet ser vi fastigheten Ulvaklev. Här bodde ägaren av oljeraffinaderiet Bengt Zetterström under en period. Villan är ritad av Isak Gustaf Clason och uppfördes år 1886.

Vi följer guiden in i byggnaden och får nu berättat för oss mer detaljer om Oljeöns historia.

Ovanför oss har vi råoljetankar i trä. Råoljan importerades från Pennsylvania i USA. Engelsbergs oljefabrik, ett oljeraffinaderi, startade sin verksamhet år 1875 och ersatte en tidigare anläggning som brann ned på ett närliggande ställe. Det var Pehr August Ålund som byggde denna fabrik.

Här i byggnaden finns flera maskiner uppställda, framför oss har vi en kompressor. Kompressorn bör ursprungligen drivits av en ångmaskin som numera är borta.

Ett gjutet tvärstag till pressen, tillverkat år 1872 på Bolinder i Stockholm som så mycket annat grovsmide från den här tiden.

Kanske är det här den typ av tunnor som råoljan levererades i från USA. Flyktiga ämnen läcker ut från tunnorna med följande explosionsrisk, en svår olycka inträffade på ett fartyg i Stockholm med oljalast till Oljeön.

AI: "Den 23 juli 1901 inträffade en katastrofal fartygsbrand och explosion i Gäddviken (nära Svindersvik i Nacka) då den amerikanska skonaren Louise Adelaide antändes. Fartyget var lastat med råolja, nafta och fotogen avsedd för Engelsbergs oljefabrik (Oljeön). Explosionen krävde 10 människoliv och blev dödsstöten för verksamheten på Oljeön."

I fönstren och på hyllor står några tidstypiska föremål uppställda. En del saker känner jag igen från min uppväxt på 1960-talet.

Läderolja såldes upptappade på burkar, läderolja var en av produtkterna man utvann ur råoljan vid destillation. En produkt som idag skulle räknas som starkt cancerframkallande!

Innan elektriciteten drogs fram i Sverige var det en stor efterfrågan på olja inom industrin och i hemmen, lysfotogen för lamporna till exempel.

Inne i raffinaderiet, här separereades oljans olika beståndsdelar med destillation. Vid olika temperaturer förångas de ingående kemikalierna i oljan. Man kunde ta till vara på långt mer än 95% av oljan till säljbara produkter.

De destillerade produkterna fördes över till olika lagringstankar under golvet.

På väggen kan man se några av verktygen de använde i fabriken.

Hjärtat i anläggningen, värmepannan där ångan framställdes som användes till att värma upp oljan för destillationsprocessen, ångan drev vissa maskiner också.

I ett bortre hörn finns en arbetsbänk med diverse olika verktyg upplagda.

Nu är vi färdiga inne i raffinaderiet och kan gå ut i ljuset igen. Det var mycket intressanta saker att få se här och få information om.

Även om verksamheten var enormt smutsig är omgivningarna otroligt vackra. Hela ön och dess närhet har sanerats under ett antal år.

Under luckan framför oss dumpades restprodukterna som inte gick att sälja. Säger en del om svårigheterna de måste haft vid saneringen av området.

En smalspårig järnvägsräls leder från hamnen upp till övre plan där råoljetunnorna lastades in. Oljetunnorna har kommit från USA via Östersjöns hamnar och omlastats på pråmar för vidare transport upp genom Strömsholms kanal.

En av de 3 arbetarbostäderna finns bevarad. Här bodde 4 familjer plus eventuellt två till på övre våningen. Vi får göra ett besök in i ett av rummen i huset.

Huset är vackert beläget med utsikt över sjön Åmänningen. Värre var vid vintern när barnen skulle över den ibland farliga isen för att ta sig till skolan. Guiden berättar ruskiga historier om det.

Här vi bordet framför fönstret fanns det kanske ibland tid för att läsa i någon bok eller katalog.

Kyrkan var viktig, besök varje söndag och då skulle man kunna sin bibel. Denna bok förklarar bibelns texter med liknelser.

Vid vattnet ligger Bryggstugan. Den användes för lite olika saker, bland annat som tvättstuga, bagarstuga och badstuga.

Flera förråd fanns för oljan, här är ett bevarat.

Väggarna består av gammal slagg, en restprodukt vid framställning av järn, kommer från ett närliggande bruk. Det fanns olika typer av förråd, för att få fram parrafin till exempel behövde man lagra oljan svalt, då fälldes parrafinet ut och kunde tas tillvara på. Parrafin användes till att tillverka ljus men även inom konservering, skidvalla och hudsalva (Lypsyl).